Din varukorg är tom just nu, men har du kikat på våra kategorier?
Vid lärarbänken, en Sjöbergs Original 1900, i möbelsnickerisalen sitter första årseleverna med sina anteckningsblock och lyssnar intresserat samt antecknar noggrant när läraren visar hur man gör en träsinkning. Lite längre in i salen pågår diverse hantverk och som bakgrundsljud till möbelmästare Kajs engelska föreläsning om hur man med ett skjutmått mäter ut för att få till sinkningen på bästa sätt, hörs lite hamrande och sågande.
Kaj Jakobsen har jobbat som lärare på Capellagårdens möbelsnickeriutbildning i tre år. Vägen fram till att idag stå som lärare just här har varit lång, och första gången han hörde talas om Carl Malmsten var i olika böcker och intervjuer med James Krenov, en känd möbeltillverkare som själv studerat på Malmstensskolan på 1950-talet. Han blev då intresserad av att ta reda på mer kring deras snickarutbildningar och hittade en utbildning på just Capellagården som han sökte till.
Kaj har vuxit upp i Kanada och hade innan detta arbetat sedan han var 10 år hemma i sin pappas snickeri med båtinredningar och möbler, så han hade alltså mycket erfarenhet av snickeri och hantverk redan då.
Min pappa kommer från Danmark och jag har alltid varit förtjust i den skandinaviska designen på möbler. -”Dessutom önskade jag få en mer traditionell utbildning i möbeltillverkning, och då framför allt lära mig den skandinaviska stilen. Jag sökte om kom in år 2011 och påbörjade då samma 3-åriga utbildning som jag nu undervisar på.”
Efter tre år i Sverige var han både nyexaminerad och nykär, då han mötte Kerstin som också studerade på Capellagården, men på Trägårdsutbildningen.
Kaj tog med sig sin svenska tjej till Kanada och de bodde där i flera år. Han jobbade delvis som slöjdlärare och drev också ett eget företag som tillverkade köksinredning och möbler.
2018 flyttade de tillbaka till Sverige och när jobbet som lärare dök upp på Capellagården kändes det självklart att söka.
Nu har han och hans familj en gård på Öland. Boninghuset är från 1800-talet och de håller just nu på att renovera det. Allt enligt byggnadsvårdmetodik, med bra miljövänliga material och hållbara tekniker.
Kaj är också väldigt tacksam över sitt arbete som lärare. Han älskar att skapa saker. De flesta av sina idéer har han i huvudet men ibland gör han även skisser på det som poppar upp. Glädjen och lusten hämtar han från naturen och från hans uppväxt och kärleken till att vandra i berg. Han jobbar mest i trä, men det kan även bli saker i både metall och textil när andan faller på.
Kaj berättar också att han gillar olika handverktyg och teknikerna kring i hur man använder dem.
Det är ju också en viktig del i undervisandet, att man lär sig hur verktygen fungerar så de kan ge dig det resultat du önskar, berättar Kaj vidare.
Sociala medier är också viktigt och stort för eleverna, de både hämtar och delar inspiration i olika forum. Han ser många fördelar med det, men är själv mer traditionell. När en idé dyker upp i huvudet, dröjer det sällan länge förrän händerna är i gång.
Kaj avslutar med att säga att arbetsbänken är elevernas viktigaste verktyg under hela utbildningen. Inför varje ny termin får eleverna välja arbetsbänk, det är den enda gången det finns en hierarki i slödsalen.
Eftersom det tillbringas mycket tid vid slöjdbänkarna är detta en viktig händelse när en ny termin startar. De elever som studerat längst får gå in och välja arbetsbänk först och sist får första årseleverna gå in. Kvar finns ju då endast de mest slitna och äldsta bänkarna att välja på. Kaj minns väldigt väl sitt första år då han verkligen fick en dålig hyvelbänk. Under åren han studerade och fick tid över gjorde han dock lite renoveringar och justeringar på sin bänk, så när han började sitt sista år och fick välja valde han ändå den bänken han fick när han startade sitt första år på skolan.
Med andra ord en bra bänk blir ett ”home away from home”.
